Månadsarkiv: mars 2012

Idag flyger jag

Lördagsmorgon. Solen skiner över Västkusten och förhoppningsvis fortsätter det storma över Mälardalen, J. Idag tänker jag glada tankar. Jag tänker på de kläd- och skoinköp som ska göras, på långpromenaden längs Varbergs strandpromenad, tillsammans med pappa W, som väntar och på brödpuddingen som, likt en gyllenbrun mallgroda, blåser upp sig i ugnen. Den ska jag sätta gaffeln i!

Vi vet väl alla vad som händer när man tänker glada tankar? Jaså inte?

Happy thoughts make you fly.

Och nej, jag är inte hög. Nåja. Hög på ett lyckorus kanske?

Andra källor till glädje är att jag under veckan har bestigit ett Mount Everest i form av många-saker-att-göra. Samtidigt som jag har arbetat som timvikarierande grundskolelärare varje dag, och det har inte varit en skonsam vecka, har jag påtat på två hemtentor i idéhistoria. Drygt 24 sidor skulle skrivas. 26 sidor exploderade motvilligt ur mina fingrar. Just som jag skulle ge upp, tog jag mig samman och skrev färdigt skiten. Efteråt sipprade glädjetårar ur mina ögonvrår.

En av mina flumdikter, skriven i ett enda inspirationsrus, har blivit utvald och har under flera dagar prytt poeter.se:s framsida. Varje litet erkännande är guld värt. Det går framåt med diktandet. Glädje x 3.

Jag ska inte äckla er för mycket med denna optimism och sätter därför punkt här.

PS. Glöm inte bort att vi alla kan flyga. DS.

3 kommentarer

Under Glada tankar, Livet, Poesi, Skrivande, Studier

Jag borde sova nu

00:56. Onsdagsnatt eller är det torsdagsmorgon? Inga älvor syns. Men jag kan känna dem. I benen. Det där pirrandet i klotrunda fötter, efter att av nödvändigheten varit fängslad framför datorn. 26 sidor skrivna i ett tvångsrus den senaste veckan. Luften härinne blir allt tyngre att andas. Jag skapar ännu mer koldioxid genom att skriva, alltmedan vattennivåerna i fötter och ben stiger. Snart stiger det väl mig åt huvudet också. Men jag hade lovat mig själv en sak: Att jag ska skriva på något som inte har med skolan att göra. Och här sitter jag nu, alla lampor är tända och datorskärmen flimrar. 01:04. Rastlösheten river i mig. 01:05. Ah, måste göra en urtjusig border. Jag kan se den långa natten framför mig. Utanför fönstret tindrar stjärnan Landet Ingenstans. 01:17. Sådär.

Lämna en kommentar

Under Landet Ingenstans, Livet, Sömnlösa nätter, Studier

Solen kan fortfarande nås i mitt nya, fräscha liv

Idag har jag officiellt erhållit min fjärde examen. Jag borde gråta syndafloder av glädje, men känner mest… ingenting. Förutom att jag vill börja leva. Sedan jag ’slutade’ skolan, det vill säga slutade läsa kurser som kräver att jag infinner mig på lektioner, har jag börjat bli mig själv igen. Numera svär jag som en toka, på kvällarna skriver jag vulgär poesi medan jag proppar i mig hembakade kolakakor (fyra satser på två veckor!!!) och jag skrattar mycket. Allt med krusidullös (?) sandratik. Någonting bubblar inom mig. En frihetskänsla. Det lilla känns plötsligt stort, det är antagligen därför jag skriver på tok för många haikudikter. För en gångs skull kan jag faktiskt säga att allt det jag drömmer om är inom räckhåll, för att vara mig är detta mycket ovanligt. Jag drömmer alltid stort, eftersom jag siktar mot stjärnorna, så att jag åtminstone når solen. Solen ska fortfarande nås, men genom att jag gör det jag känner för. Skriva, skriva, skriva. Nu lovar jag mig inte för mycket. Snyggt att ha slitit hund i ett x antal år och sedan bara släppa allt. Att inte längre orka bry sig. Det här nya, fräscha livet is the shit!

Läs: Ingen går med rumpan bar (sådär lagom smygvulgär).

Lämna en kommentar

Under Livet, Poesi, Skrivande, Studier

Mamma L:s bevingade ord

Det händer ofta att hela mitt hushåll havererar på grund av min husliga oförmåga. Mina tankar är alltid i det blå och jag är därför aldrig riktigt närvarande när jag uträttar de nödvändiga hushållsbestyren. Tacka vet jag mamma L:s dyrbara råd:

•    Baka aldrig tredubbla satser kolakakor, då kommer de smaka bakpulver och bikarbonat.
•    Om du har bränt fast maten i kastrullen, ska du koka upp lite vatten med diskmedel i kastrullen.
•    Spisen rengörs bäst med en svamp och lite, lite diskmedel.

Lämna en kommentar

Under I hemmet

Man kan alltid dikta om det

Livets förgänglighet. En av de älsklingsfraser som jag brukar sucka fram med mycken sandratik (drama på mitt sätt). När blir något någonsin som man har tänkt sig? Aldrig. Att jag inte lär mig av livet. De senaste veckorna har allt det jag byggt upp sedan hösten pulveriserats till sandkornsstoft. Det är inte helt sant, förstås. Men ibland behöver jag få vältra mig i tycka-synd-om-mig-själv-träsket och göra en höna av en fjäder. I dessa stunder är föreställningen om att jag blickar nerför ruinens brant en kreativ tillgång.

”Varje gång man har lyckats ta ett ynka steg framåt, hoppar man tre steg bakåt.” En snart utnött aforistisk mening, vilken frammuttras på fritidseftermiddagarna, när alla fritidsfröknar har kaffe- eller tepaus.

Det fantastiska med denna förtvivlan är att man kan dikta om den. Förgänglighet och förfall är trots allt poetiska temata som tycks vara instiftade i en högre himmel.

Läs: Veni, vidi, failure.

Lämna en kommentar

Under Livet, Poesi, Skrivande

Homo petrus panis, sum!

Födelsedagstårta_bloggII

Så gryr slutligen den osannolika dag när jag har passerat den hemskaste dagen av dem alla. Dagen när jag inte längre är 25 år, utan 26.  Tårta och presenter känns plötsligt mindre viktigt. T – det här kan man inte frossa sig ur! Det ska genomlidas nanosekund för nanosekund. Tick-tack + tick-tack x oräkneligt.

Men kanske, kanske väljer Tingelings kusin, nykterhetens vita fé, att visa sig just denna dag. Tillsammans kan vi tänka glada tankar och flyga iväg till min egen stjärna, där jag får vara jag utan några som helst kompromisser. En svenssonlös tillvaro med mycket sandratik. Vuxenpoäng är trots allt inget för mig. Egen lägenhet, jobb och ICA-kort, där går gränsen. Jag heter Sandra och jag är 26 år. Homo petrus panis, sum!

Lämna en kommentar

Under Homo petrus panis, Livet, Tid