Månadsarkiv: augusti 2012

Bakom fladdrande ögonlock

Ja, vad säger man om alla dessa barn som far illa? Det finns inga ord som kan beskriva den sorg jag ser i deras ögon. Ändå måste jag ibland skriva av mig, annars blir det äckel jag känner inför vuxnas vanskötsel av de små liven för tungt att bära.

Bakom fladdrande
ögonlock
irrar skratten
bort, bort –
stänkande
vattendroppar.

Någon har hoppat i
de bruna pölarna
och tömt dem på
barndom.

Nya vattendroppar
samlas till pölar.

Vi bygger en barkbåt
med vita segel
som aldrig sjunker
men strandar i leran.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Livet, Poesi, Skrivande

Schackpjästornet

[Om jag hade fått bestämma hade jag varken blivit bortförd till utomjordingarnas slitsamma tillvaro eller druckit en galenpyttes brygd som gör att jag dunstar och försvinner. Ja, om jag hade fått bestämma hade jag allra helst tillbringat de senaste veckorna i detta flöde. Drömma kan man alltid göra… om är aldrig långt borta.]

på den tiden när tiden bara var en oroväckande möjlighet, tänkte jag att framtiden skulle vara bakom en gardin av doftande pioner i ett förtrollat schackpjästorn, där mekaniska mässingfjärilar vill bli uppvridna och flyga ikapp med smaragderna i himlen eller kanske bara vila på en av blommorna som egentligen är en rosa agat i en påfågelträdgård och där karusellmusik är det enda som hörs förutom klirrandet från mässingfjärilarnas vingslag, en plats att andas på, men i tystnad

jag tänkte att någonstans därinne kan jag sitta mitt i varandet, bland dansande könlösa elfenbensfigurer, dolda bakom masker som är mer levande än de ansikten jag möter i tiden som ännu inte är, ibland stannar de, men då måste jag bara vrida upp dem igen och de börjar dansa i en karnevalisk virvelyra, då vill jag nästan också dansa, en arm och ett ben sträcks ut, men befrielsen finns i stillheten, i att planlöst sitta och ändå vara delaktig i ett kugghjul

tick-tack, tick-tack, är det ljudet av min mekanik som hörs eller är det tankarna som rusar iväg till den plats där jag allra helst inte vill vara, tankarna återerövras av mässingfjärilarna

att få slumra på moln i en säng av böljande bolster och blicka upp i ett tak med rörliga bilder framdrivna av min fantasi, att få ligga där stilla, stilla, högst upp i tornet, och titta tills ögonen svider som grus och inte längre ger vardagen lyskraft

rivande bolster och schackpjäsen vilandes i min hand, återförd av minuter

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Glada tankar, Hjärnspöken?, Homo petrus panis, Landet Ingenstans, Poesi, Skrivande, Tid

Dunsta-och-försvinna-elixir

Sandra, var är du? Jag har inte sett till dig på två veckor. Oops, det där Dunsta-och-försvinna-elixiret var visst lite starkare än vad jag trodde. Heh. Säg inget. Jag är ond. Vill du också vara lite ond? Speciellt mot de personer som du inte riktigt drar jämt med? Tänkte väl det. Eftersom jag känner mig halvond idag, vilket innebär att jag är halvsnäll, ska jag dela med mig av mitt superduper hemliga recept på Dunsta-och-försvinna-elixir:

1 hårlock från den det berör
5 regndroppar (gärna från smutsigt regnvatten)
¼ bägare galenpytteslem
1 eldsflamma från en drake
1 provrör från en galenpyttes laboratorium

Koka upp galenpytteslemmet i en bronskittel från fordom dagar, tillsätt hårlocken och regndropparna en efter en, låt därefter detta puttra i 11 timmar.  Ställ, i den elfte timmen, bronskitteln över eldsflamman tills dekokten börjar dunsta. Fånga ångan i provröret från en galenpyttes laboratorium. När du vill att den berörda ska dunsta och försvinna är det bara att släppa lös ångan och låta störelsemomentet andas in den. En enkel match.

(Det börjar bli lite ensamt här.) Nerstökningsdags?

Lämna en kommentar

Under Ätbart?, Fantastik, Hjärnspöken?