Bakom fladdrande ögonlock

Ja, vad säger man om alla dessa barn som far illa? Det finns inga ord som kan beskriva den sorg jag ser i deras ögon. Ändå måste jag ibland skriva av mig, annars blir det äckel jag känner inför vuxnas vanskötsel av de små liven för tungt att bära.

Bakom fladdrande
ögonlock
irrar skratten
bort, bort –
stänkande
vattendroppar.

Någon har hoppat i
de bruna pölarna
och tömt dem på
barndom.

Nya vattendroppar
samlas till pölar.

Vi bygger en barkbåt
med vita segel
som aldrig sjunker
men strandar i leran.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Livet, Poesi, Skrivande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s