September

[En parafras av Bakom fladdrande ögonlock. Så förmätet att parafrasera sig själv!]

September. Under hela sommaren har du väntat på regnbågen som du aldrig såg. Trädet skymde sikten. Dina ögon var fulla av daggpärlor. Grönt och svidande. Trädet förlorade sin färg och ögonen torkade som grus. Blev till två nyanser av brunt:
En endaste gnista och dina ögon börjar brinna höstskurar med det rasande trädets kraft. Sprakande löv som faller och yr i okontrollerade spiraler utan att hitta tillbaka.
En endaste illusion, regnbågen finns där borta, en ljus skugga i värmande bärnsten, små korn av full-i-fan-skratt.
September. Det mörknar tidigare. Pupillerna vidgas till pölar och bakom fladdrande ögonlock irrar skratten bort, bort – stänkande vattendroppar. Någon har hoppat i de bruna pölarna och tömt dem på barndom.
September. Nya vattendroppar samlas till pölar. Vi bygger en barkbåt med vita segel som aldrig sjunker men strandar i leran.
Vi kan stå här någonstans under det nu nakna trädet och den regntunga himlen och titta på barkbåten. I varje pöl skymtas en regnbåge, tills ljudet av gummistövlarna tänder eldar och jag måste lämna dig. Jag undviker varje pöl när jag går.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Livet, Poesi, Skrivande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s