Månadsarkiv: januari 2013

Misslyckad CV-fabrik – strunta i det och bli din egen!(?)

border_wp

Jag vet inte hur mycket energi jag har lagt ner på att samtala om och tänka på de bistra arbetsmarknadsvindar som blåser. Speciellt det senaste halvåret. Fler och fler i min bekantskapskrets, även jag, riskerar att stå utan jobb, eftersom de, nåja vi, anses vara överflödiga i ett klimat som inte favoriserar humanister och/eller samhällsvetare. Att vara utbildad är ibland som att vara besmittad av ett virus: ”Varför söker du jobb här?” och ditten och ditten. ”Jo, jag söker jobb hos er eftersom jag är genuint intresserad.”
”Bättre lycka nästa gång.”

Om det är en sak jag har lärt mig om mig själv, under de år jag har varit aktiv på arbetsmarknaden i skepnad av humanist och samhällsvetare, är det att jag har det som bäst när jag står utanför. Inte att stå utanför som i att inte ha ett jobb, men att stå utanför som i att kombinera olika jobb med varandra. Ett lärarvikariejobb är inte helt fel. Jag kan själv välja vilka dagar och tider jag vill och kan jobba som lärarvikarie. Detta öppnar för möjligheter. Möjligheter att leva ett humanist- och samhällsvetarliv, de timmar jag inte arbetar på skolor. Möjligheter att bygga luftslott som ter sig allt annat än overkliga och att skapa en efterfrågan på min kompetens. Specialisering är egentligen A och O inom de flesta fält idag. Detta innebär att vi alla kan bidra med saker som få har kunskap om. Bli våra egna kunskapsproducenter.  Möjligheter, möjligheter. Möjligheter att ta tillvara.

Att stå utanför. Det passar inte alla. Men det passar en person som mig, som har valt en annan väg i livet än vad som förväntas. På så sätt känner jag mig tryggast när jag vet att jag inte har ett, utan flera, jobb. Det kräver ihärdighet. Det kräver flexibilitet. Men jag behöver inte uppleva känslan av att hela mitt liv är uppbyggt kring ett nio-till-fem-skelett. När en kota brister, stöder de andra kotorna mig. Visst smärtar det. Alla förluster smärtar. Fast ingen katastrof. Och satan i gatan vad kreativ jag blir. I begränsningarna föds något nytt.

Så kommer det sig att jag arbetar med olika saker från dag till dag. Jag är lärarvikarie, hjälper människor med funktionsnedsättningar med deras skolarbete, är kunskapsproducent, folkbildare och på väg att ta språnget in i drömmarna. Slit, slit och slit. Det märkliga är att dagarna inte känns lika långa när jag gör olika saker. Varje dag för också med sig nya ovärderliga lärdomar. Och jag kan andas. Uuuut.

border_wp

Annonser

Lämna en kommentar

Under Arbete, Livet

Varning för West End-skryt!

border_wp

De senaste två åren har min lista på alla de saker jag måste göra innan jag fyller trettio raserats av ett annat behov: West End. Jag kommer aldrig till Kina, inte heller till Japan, Amazonas, Costa Rica eller till Galapagosöarna och så vidare. Inte så länge att-gå-på-teater-och-musikallusten river i mig non stop. På sätt och vis har jag börjat samla på West End-upplevelser, likt glada tankar att flyga till när luften inte bär vingarna. Nedan följer en lista på de West End-shower jag sett i datumbaserad ordning. Skrytvarning!

1. Phantom of the Opera (den bästa av musikaliska börjor för den som vill häpna).

2. Love Never Dies (Ramin Karimloo + Sierra Boggess = sagolik summa).

3. An Ideal Husband (Oscar Wilde, vad mer behöver sägas?).

4. Mamma Mia! (mest för mammas skull).

5. Dirty Dancing (nja… alldeles för lik filmen som är för bra).

6. Wicked (grön, sprakande och alldeles uppfriskande musik).

7. The Wizard of Oz (barndomsnostalgi och vad är väl bättre än det, när det görs bra?).

8. The Lion King (wow… de beskrivande orden flyr).

9. Singin’ in the Rain (ingen slår Gene Kelly… men satan i gatan vad bra och skvättande!)

10. Spamalot (total skratthysteri).

11. War Horse (jag saknar ord för denna skönhetsprakt).

12. Shrek (shrektakulär).

border_wp

Lämna en kommentar

Under Glada tankar, Resande

Skrivövningar: Haikuverkstad

border_wp

Som jag skrev för ett tag sedan kommer denna blogg rikta in sig ännu mer mot det kreativa skrivandet och det kreativa läsandet, då dessa är viktiga delar av mitt liv. Vad kan väl passa bättre än att inleda med en haikuverkstad?

Vad är haiku?

Haiku är ursprungligen en japansk kortdikt som består av sjutton stavelser. I Japan har man skrivit haikuliknande dikter sedan 1100-talet, men det var först i slutet av 1800-talet som begreppet haiku myntades.

Fastän haiku är så fåordig, rymmer en sådan dikt många bottnar. Känslan av djup skapas genom att man på samma gång kontrasterar och sammanväver två olika bilder.

Den ena bilden ska allra helst byggas upp kring ett årstidsord. I Japan har man för övrigt fem årstider: vår, sommar, höst, vinter och nyår.

Den andra bilden ska skapa ett brott mot den första bilden, genom att man använder sig av ett så kallat ord som skär av. På så sätt skapar dikten i sin helhet eftertanke, vilket också gör att den expanderar.

När det skrivs haiku i Sverige, kallas denna form ofta för västerländsk haiku. Eftersom det svenska språket skiljer sig från det japanska har man varit tvungen att omförhandla formen en aning. Av traditionen har man valt att knyta an till de sjutton stavelserna (a, o, u, å, e, i, y, ä och ö), samt årstidsord och ord som skär av. De sjutton stavelserna fördelas på tre rader: 5/7/5.

Detta är dock på väg att förändras. Fri haiku får en allt starkare genomslagskraft. Alla haikudiktare är inte intresserade av att räkna stavelser, utan menar att det istället borde fokuseras på den stämning och känsla som är så specifik för haiku. Även om årstiderna är centrala i fri haiku, öppnar denna diktning för nya tematiska experiment. Tanken om «ord som skär av» är detta till trots seglivad.

Haikuövningar

1. Läs gärna exemplet av Tomas Tranströmer och tänk på formen medan du läser:

Den vita solen
träningslöper ensam mot
dödens blåa berg.

(Sorgegondolen 1996)

2. Skriv en egen haiku med formen 5/7/5 stavelser. Orden körsbärsblom och himmel (böj dem hur du vill) ska finnas med. Experimentera därefter med din haiku och byt plats på den första och den tredje raden.

3. Skriv en egen svit med haiku (fyra stycken), där du i var och en knyter an till Sveriges fyra årstider (en dikt för varje årstid). Varje dikt ska alltså innehålla ord som är specifika för just den årstid du skriver om.

4. Läs gärna exemplet av th. Vandergrau (pseudonym) och tänk även här på formen medan du läser:

månen vandrar
genom sina kvarter
jag går i mina

(Fri haiku 2009 :4)

5. Skriv en egen haiku, men nu i fri form, strunta i stavelser och lek med formen. Även i detta fall ska orden körsbärsblom och himmel (böj dem hur du vill) finnas med. Omtolka gärna den första haiku(n) du skrev.

6. Omtolka din svit med årstidsinspirerade haiku till den fria formen.

border_wp

Lämna en kommentar

Under Fånga orden!, Glada tankar, Litteratur, Poesi, Skrivande, Skrivövningar

I alvernas våld (del IV)

border_wpSpringan i taket hägrade.
”Sträck på dig, Jorg. Räta på ryggen.”
”Jag når inte längre.”
”Klart du kan nå längre. Vad är du för något…”
”Dvärg. Jag e en dvärg. Kort på längden, längre på bredden.”
”Ja, det har jag ju inte märkt. Nej, nej. Stå stilla. Annars ramlar jag. Jag ska inte säga fler dumma saker.”
Hah, såklart jag skulle. Men det visste inte Jorg. Så drabbades jag av insikten. Styltor. Styltor! Det var klart att vi – förlåt, jag – skulle göra styltor av långöringarnas möbler.
”Jorg, där borta. Ser du bordet?”
”Ja.”
”Bryt av benen.”
”Vi skulle kunna ställa oss på bordet…”
”Bryt av benen!”
”Men…”
”Bryt av benen, ditt korkskallade dvärgotyg. Nå vad väntar du på? Bara gör det. Och muttra inte sådär.”

Till Jorgs försvar måste jag säga att han gjorde det med kraft. Dyrbart, förgyllt trä flög åt alla håll. Splitter, besudlat av alvhantverkares händer. Fullt av alv-DNA. Jag sparade några flisor för framtida bruk. Alv-DNA innebär makt över långöringarna (tänk vilka häftiga saker jag kan göra med/mot dem, det kliar i huvudet och fingarna).

Jag behöver inte berätta hur jag gick tillväga när jag konstruerade de styltor som skulle hjälpa mig och Jorg att nå upp till springan i taket. Ni förstår att de var genialiska och att de hjälpte oss att nå till skyarna. Så uppstod ett problem.
”Jorg, du är för tjock. Dra in magen.”
Ska du fly genom en takspringa, gör det inte tillsammans med en dvärg.

border_wp

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?

I alvernas våld (del III)

border_wp

[Och nu – äntligen! – till den, enligt min objektiva mening, spännande fortsättningen på mitt livsöde.]

Nej, det var visst bara de röda och blåa medaljongtapeterna som gjorde mig yr av äckel. Jag föll, föll och föll. Poff. Vad nu? En dvärg? Och vad i…
”Vad tar du dig till?”
”Lite dvärgspott gör susen”, sa dvärgen.
”Aldrig… aj, det där gjorde faktiskt…”
”De’ tar ett ögonblick innan de’ börjar verka.”
”Ah, åh, det känns redan bättre.”
”Tänkte la de’.”
”Jag kommer inte säga tack, om du har fått för dig något sådant.”
”Om de’ e nåt man kan lita på i den här världen e de’ att galenpyttar alltid e oförskämda…”
”Och att alver är vedervärdiga.”
”Ja, jo. Ja.”
”Vad heter du förresten?”
”Jorg.”
”Hej, Jorg. Jag är Jarhbald. Vilken tur att du träffade mig.”
Där började, men jag skulle inte vilja kalla det för vänskap, gemensamma intressen spira. Jag var hjärnan och han, dvärgen Jorg, var musklerna. En oslagbar kombination. Då gick en tanke upp för mig: När vi har tagit oss härifrån, ska jag tömma den där Jorg på dvärgsaliv och koka en brygd till långöringarna. Det finns inget som de är mer allergiska mot än dvärgsaliv. Mohaha.

[Fortsättning följer – igen – mer hisnande än någonsin.]

border_wp

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?