I alvernas våld (del IV)

border_wpSpringan i taket hägrade.
”Sträck på dig, Jorg. Räta på ryggen.”
”Jag når inte längre.”
”Klart du kan nå längre. Vad är du för något…”
”Dvärg. Jag e en dvärg. Kort på längden, längre på bredden.”
”Ja, det har jag ju inte märkt. Nej, nej. Stå stilla. Annars ramlar jag. Jag ska inte säga fler dumma saker.”
Hah, såklart jag skulle. Men det visste inte Jorg. Så drabbades jag av insikten. Styltor. Styltor! Det var klart att vi – förlåt, jag – skulle göra styltor av långöringarnas möbler.
”Jorg, där borta. Ser du bordet?”
”Ja.”
”Bryt av benen.”
”Vi skulle kunna ställa oss på bordet…”
”Bryt av benen!”
”Men…”
”Bryt av benen, ditt korkskallade dvärgotyg. Nå vad väntar du på? Bara gör det. Och muttra inte sådär.”

Till Jorgs försvar måste jag säga att han gjorde det med kraft. Dyrbart, förgyllt trä flög åt alla håll. Splitter, besudlat av alvhantverkares händer. Fullt av alv-DNA. Jag sparade några flisor för framtida bruk. Alv-DNA innebär makt över långöringarna (tänk vilka häftiga saker jag kan göra med/mot dem, det kliar i huvudet och fingarna).

Jag behöver inte berätta hur jag gick tillväga när jag konstruerade de styltor som skulle hjälpa mig och Jorg att nå upp till springan i taket. Ni förstår att de var genialiska och att de hjälpte oss att nå till skyarna. Så uppstod ett problem.
”Jorg, du är för tjock. Dra in magen.”
Ska du fly genom en takspringa, gör det inte tillsammans med en dvärg.

border_wp

Annonser

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s