Månadsarkiv: februari 2015

3 anledningar till varför du ska vara din egen bästa vän

Oscar Wilde skrev något i stil med ”att älska sig själv är början på en livslång romans”. Det är inte så att jag uppmanar dig till att kyssa din egen spegelbild, däremot vill jag i detta inlägg uppmuntra dig till att pola med dig själv. Här kommer 3 anledningar till varför du ska vara din egen bästa vän.

1. Du ❤ Du.
Du önskar din bästa vän det allra finaste, eller hur? Om inte, ja då förtjänar du inte att ha en bästa vän! Precis som du vill de människor du älskar gott, borde du också vilja dig själv gott. Det här med att kunna sätta gränser börjar bli ett uttjatat ämne. Jag vet! Ändå är det viktigt att du tycker så pass mycket om dig själv att du innerst inne vet när du ska säga nej eller ja. Att säga ja är inte alltid så dumt, d.v.s. om du känner för att göra det eftersom det kan medföra något som gör dig glad. Du förtjänar helt fantastiska saker, en underbar dag och att bli behandlad väl. Börja med att vara sjyst mot dig själv.

2. Du är bara sååå intressant och rolig.
Nejmen, hej, du är inte så tokig. Faktisk inte. Och jag menar det. Hoppas att du tycker detsamma. Att umgås med dig själv är säkert inte den lättaste saken i världen och alltför ofta försöker du fly ditt eget sällskap. Du är liksom inte utmanande och varierande nog. Men det är ju det som är grejen, du är utmanande och varierande. Först när du umgås på enmanhand ger du dig själv en ärlig chans till att fördjupa dig i de saker som betyder mycket för dig, må det vara att fixa alla fusk på Super Mario, läsa kokböcker, göra badsalt, odla groddar, skriva listor o.s.v. När du fördjupar dig blir du mer komplex och mångfacetterad. Dessutom är du mycket mer intressant och rolig än vad du tror. Vem annan än du har t.ex. en så briljant humor som du? Just det.

3. Let it go!
Allteftersom du börjar gilla ditt eget sällskap inser du också att det här med att vara din egen bästa vän har en annan fördel: bara du vet exakt hur du mår. Inför dig själv behöver du inte hålla skenet uppe, dämpa glädje, vara vaken trots att du vill sova, sova fast du hellre vill vara vaken, äta på kommando etc. Du låter dig själv vara. Nu är det ju så att dina allra finaste vänner i livet, alltså de som inte är du, accepterar att du är på ett visst humör. Eftersom du älskar dem vill du ändå anstränga dig. När du är din egen bästa vän och har ett enmanhand-moment behöver du bara anstränga dig för dig själv. Du kan släppa taget. En stund.

Lämna en kommentar

Under Inspiration

Sofistikerat, epok(k)rockande och härligt chockerande med Scott Bradley & The Postmodern Jukebox

När någon säger ordet >>postmodernt<< om ett kulturellt verk, tänker jag mig ett formexperiment som flyttar gränser. Eller kanske på ett vilt försök till att skapa något eget och skit på dig, för det här är kultur och jag kan göra vad jag vill-tänkande. Och jag är j*vligt svag för det tänkandet. Men ändå. Referensramar, att kunna förstå ett formexperiment är inte så illa det heller. Utan kunskap om det går poängen förlorad. Så… jag har *woop-woop* upptäckt ett band – Scott Bradlee & The Postmodern Jukebox – som både lyckas flytta gränser och skapa musik som går att relatera till, detta genom att mixa de senaste decenniernas hitlåtar med swingiga och jazziga toner från 1920-30-40-talens (?) storbandsmusik. Det här är så sofistikerat, epok(k)rockande och härligt chockerande att jag liksom dansar min egen variant av charleston hemma i arbetsrummet – hur postmodernt är inte det?

Lämna en kommentar

Under Musik, Reko Retro