Kategoriarkiv: Homo petrus panis

#behöverinputförattfåoutput

För ett år sedan…

Tvi! Spott! Kritsmaken stiger likt galla upp i halsen och jag hostar ett torrt, vitt fluffmoln.  Ögonen är som grus. Varje kroppsdel, från tåspetsar till fingertoppar, pulveriseras och klistrar på den svarta tavlan. Den svarta tavlan och jag är ett, sammanvuxna av att ha varit i ett klassrum för länge. Sudda! NU. #villflygavidare #homopetruspanissum

Idag, och kanske bara för att jag kan välja…

Att jobba hemma varje dag: jag kan skapa rum för skrivande och läsande, jag kan göra mina träningspass, vandra, meditera vid havet, läsa lite till, skriva ännu mera, äta framför teven, lägga ner all min omsorg på de människor jag bryr mig mest om, skapa i kläder och smink, sjunga pampiga musikallåtar, må super och vara den jag är. Det finns två saker jag inte kan göra: att fyllas av barnens upptåg och skratt och inse att jag faktiskt tycker buset är riktigt härligt, jag kan inte längta efter bokdoft och fingerkramp efter för mycket skrivande, åtminstone inte på samma sätt som när jag alltid kan skriva. Och till slut blir jag tom på berättelser. Det krävdes ett avbrott för att förstå detta. Nu behöver jag fullifanskap och längtan efter min största kärlek (mina muser och skrivandet forever). Dags att stå med en fot i livet igen. Vilken lyx att kunna välja. Jag ska vårda möjligheterna ömt. #behöverinputförattfåoutput

Lämna en kommentar

Under Cupcakefilosofi, Homo petrus panis, Vardagsliv

Jag <3 Peter Pan

border_wp

Trots att jag fyllt 27 år. Trots att jag är kvartstant eller halvtant. Och trots att jag har fått små, små rynkor under ögonen, är det ändå med Peter Pan jag hör samman. Inte så märkligt att Peter Pan-skulpturen i Kensington Gardens, intill Hyde Park i London, har blivit mitt hjärtas pilgrimsort.

DSC_0125

DSC_0133

DSC_0130

DSC_0136

DSC_0132

DSC_0135

border_wp

2 kommentarer

Under Homo petrus panis, Landet Ingenstans, Livet, Tid

Vad menas med homo petrus panis, sum!?

border_wp

Jag kan inte låta bli att skriva lite om Sandra. Jag borde inte. Nu är det min tur… men…

…när jag såg att flera har sökt på ”homo petrus panis, sum vad betyder det på svenska” igår, blir jag frestad att förklara konceptet som också jag har bidragit till, även om Sandra ALDRIG skulle medge att jag egentligen är megahjärnan bakom alla våra idéer.

Homo petrus panis, sum! = Jag är en peter-pan-människa (på Sandras taffliga latin).

Inga konstigheter där, inte! Nåja, eftersom ni som läser detta inlägg med största sannolikhet inte är galenpyttar med megahjärnor, ska jag ge en beskrivning av konceptet Homo petrus panis, sum!

När man är en peter-pan-människa känner man en stark aversion mot vardagliga strukturer. Faktum är att man oftast lider av relationsfobi, tja en fobi för allt det som torde leda till ett vuxenliv och de tråkigheter som detta medför. Man har svårt att rätta in sig i ledet, är allra helst den som skapar spelreglerna och kan i viss mån lida av en sorts omvänd narcissism, eftersom man flyger sin egen väg. Att flyga sina egen väg ger vidare biverkningar såsom en uttalad allergi mot storsamhället och dess strukturer (exempelvis heteronormativitet, kärnfamiljsideal, patriarkatet, biologismer, stereotypa föreställningar överlag och så vidare). På tal om att flyga tror man fortfarande på älvor och annat oknytt. Ja, man tror till och med på vardagsmagi, i form av glada tankar, såtillvida att den inte övergår i tråkiga vardagsstrukturer. Varje dag är för en peter-pan-människa en ny dag. Huruvida peter-pan-människor lever i en bubbla av rosaskimmer (inte för att det är något dåligt med rosa) låter jag vara osagt.

Observera att vara en peter-pan-människa inte ska förväxlas med Peter Pan-syndromet.

border_wp

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?, Homo petrus panis, Livet, Tokfilosofi

Schackpjästornet

[Om jag hade fått bestämma hade jag varken blivit bortförd till utomjordingarnas slitsamma tillvaro eller druckit en galenpyttes brygd som gör att jag dunstar och försvinner. Ja, om jag hade fått bestämma hade jag allra helst tillbringat de senaste veckorna i detta flöde. Drömma kan man alltid göra… om är aldrig långt borta.]

på den tiden när tiden bara var en oroväckande möjlighet, tänkte jag att framtiden skulle vara bakom en gardin av doftande pioner i ett förtrollat schackpjästorn, där mekaniska mässingfjärilar vill bli uppvridna och flyga ikapp med smaragderna i himlen eller kanske bara vila på en av blommorna som egentligen är en rosa agat i en påfågelträdgård och där karusellmusik är det enda som hörs förutom klirrandet från mässingfjärilarnas vingslag, en plats att andas på, men i tystnad

jag tänkte att någonstans därinne kan jag sitta mitt i varandet, bland dansande könlösa elfenbensfigurer, dolda bakom masker som är mer levande än de ansikten jag möter i tiden som ännu inte är, ibland stannar de, men då måste jag bara vrida upp dem igen och de börjar dansa i en karnevalisk virvelyra, då vill jag nästan också dansa, en arm och ett ben sträcks ut, men befrielsen finns i stillheten, i att planlöst sitta och ändå vara delaktig i ett kugghjul

tick-tack, tick-tack, är det ljudet av min mekanik som hörs eller är det tankarna som rusar iväg till den plats där jag allra helst inte vill vara, tankarna återerövras av mässingfjärilarna

att få slumra på moln i en säng av böljande bolster och blicka upp i ett tak med rörliga bilder framdrivna av min fantasi, att få ligga där stilla, stilla, högst upp i tornet, och titta tills ögonen svider som grus och inte längre ger vardagen lyskraft

rivande bolster och schackpjäsen vilandes i min hand, återförd av minuter

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Glada tankar, Hjärnspöken?, Homo petrus panis, Landet Ingenstans, Poesi, Skrivande, Tid

Använd din fantasi!

*Suckar*. Inte kan det väl vara så svårt att se att dessa sandfigurer är en delikat festmåltid, tillägnad en mycket speciell fröken. Moi! Ja, det är ju självklart att mina små troll på fritids ville värma mitt peter-pan-hjärta med använd-din-fantasi-bakverk i flärdfulla former och dessutom fylla ut min buk nu när jag i en och en halv vecka har knaprat på Allevoprodukter (mycket bättre än skolmaten). Läckerheterna serverades på en planka deluxe:

Krispig hjärtformad kladdkaka.

En somrig blåbärskaka som ser ut som en båt.

Åh, en mjuk pepparkaksbjörn.

Medan jag åt skrattade jag lite förtjust: ”Ni får ju mig att tänka på Peter Pan i filmen Hook. Där fantiserar de fram blått och rött potatismos som de sedan kastar på varandra. Hah. Matkrig. Har ni sett den filmen?” De små trollen nickade: ”Ja, fröken”. Självklart har de inte gjort det – de är sju år! Och vilken sjuåring behöver för övrigt underhålla sig med Peter Pan, när fantasin sprudlar så glatt? Men, men. I filmen är mottot ”använd din fantasi” (bokstavligen vardagsmat):

Lämna en kommentar

Under Arbete, Ätbart?, Film, Homo ludens, Homo petrus panis

Jag önskar jag vore sex år igen

Det är ju så att jag önskar att jag vore sex år igen. För tänk er alla roliga leksaker jag då skulle kunna leka med. Min senaste förälskelse är Sylvanian Families. Små, söta, oskyldiga djur, som kanske inte är så oskyldiga, trots allt. De må vara djur, men på något märkligt sätt har skaparna lyckats smyga in den sockersöta kärnfamiljsdrömmen och att-alltid-vara-lycklig-normen i alla de leksaksmoment som utgör Sylvanian Families tillvaro. Jag vet inte om jag ska smälta av förtjusning eller bli mörkrädd? Antagligen det förstnämnda (mot bättre vetande). De är ju sssååå sssööötaaa.

3 kommentarer

Under Homo ludens, Homo petrus panis, Tokfilosofi

Tiden hinner ikapp mig – men jobba först, drömma sedan?

Saker att göra innan jag fyller 30 år (utan inbördes ordning):

  • ·      Sätta åtminstone en fot på varje kontinent (förutom Antarktis).
  • ·      Uppleva det kinesiska nyåret.
  • ·      Lära mig segla.
  • ·      Gräva på Kreta.
  • ·      Vandra i Amazonas djupaste djungler.
  • ·      Etablera mig som kultur- och reseskribent.
  • ·      Kryssa bland Galapagosöarna.
  • ·      Studera haikudiktningen i Japan och beundra körsbärsblommen i dito.
  • ·      Upptäcka hela medelhavsområdet (alltså landytan).
  • ·      Ta ännu en examen(?) – eller två(?).
  • ·      Lära mig klassiska språk.
  • ·      Publicera några diktböcker.
  • ·      Bege mig iväg på den efterlängtade mellanösternexpeditionen (borde jag skaffa mig manligt resesällskap eller en fejkad vigselring?).
  • ·      Se schimpanser och bergsgorillor.
  • ·      Komma med i 1000-hp-klubben (om det nu finns en sådan?).
  • ·      Bli frimurare.

VAD SÄGS OM ATT SKAFFA ETT HEDERLIGT JOBB FÖRST?

2 kommentarer

Under Homo petrus panis, Livet, Resande, Tid