Kategoriarkiv: I hemmet

Män och kött?

Oss tokfilosofer (egentligen borde jag kalla detta cupcakefilosofi) emellan…

Iscensättningen av könsroller låter sig inte begränsas. På kokkonstens stora scen utageras bilder av manligt och kvinnligt till fullo. Diskurserna är så påtagliga att de blir överdrivna. Det är trots allt gränser och kategorier som iscensätts. Då kan väl inte lite extra övertydlighet skada? Jo. Det finns subtila budskap i denna övertydlighet.

Jag blev positivt överraskad när jag läste Jens Liljestrands kritiska analyser (sammanvävda till en helhet) av Per Morbergs bok Morberg grillar, samt Börje Salmings Grilla med Salming. Två böcker med samma bakomliggande motiv: att glorifiera bilden av maskuliniteten. Mannen som, om han inte är gourmet åtminstone är gourmand, mannen med smak för kött, raffinerad alkohol, jaktbasker, kängor, skogsvandringar, en retorik såsom: ”korv är ju jäkligt gott att grilla”. Mannen med makten. Även i kokkonstens värld. Diskurserna penetrerar alla fält. Hur ofta skymtas inte den grillande mannen i olika media? Vi känner igen honom från barndomslandskapets tecknade serier, från amerikansk kärnfamiljspropaganda, matlagningsprogram, där maten knappast behandlas varsamt utan hårdhänt. Vi ser bilden i Solsidan som en karikatyr av den grillande förortsgubben. Ett saftigt köttstycke, eller en korv, det är grejer! Skämt eller allvar?

Män och grillning. Män och kött. Män och makt.

Just det. Män och kött.

Beteendevetenskapliga studier påvisar att det, åtminstone i västvärlden, finns en tydlig uppdelning mellan vad män respektive kvinnor förväntas äta. Det är exempelvis vanligare att män äter blodiga köttstekar, nåja kött i allmänhet, medan kvinnor äter vegetarisk mat i större utsträckning.

Män och kött. Man the hunter. Glöm det! Så stor betydelse spelade inte männens jaktinsatser i de tidigare samhällena. Det var de kvinnliga samlarna som i huvudsak försörjde stammarna. Kanske var det till och med så att hela stammen samlade? Om inte. Ja, då har vi svart på vitt. Samlandet stod för över 80% av försörjningen och krävde omfattande kunskaper om stora landområden.

Det är dock på tiden att vi utmanar bilderna av den köttsysslande mannen och kvinnan som befattar sig med växter. Dessa bilder är också diskurser som icke desto mindre blir en krass verklighet.

Läs gärna mer om män och kött:
http://www.dn.se/kultur-noje/darfor-ater-riktiga-karlar-kott
http://abcnews.go.com/blogs/health/2012/05/18/men-meat-and-masculinity-linked
http://www.huffingtonpost.com/2012/05/17/meat-men-masculinity_n_1524224.html
http://eater.com/archives/2012/05/17/just-as-everyone-suspected-manly-men-prefer-eating-meat.php
http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2145779/Men-like-meat-strong-powerful-wimpy-like-soy-say-study-authors-mince-words.html

Annonser

Lämna en kommentar

Under Ätbart?, Böcker, Homo sapiens, I hemmet, Livet, Tokfilosofi

Recept på hur man misslyckas med pannkakor

Jag är tillbaka!

IGEN. Vilken hisnande påtvingad resa jag har varit med om. Ännu en gång. Saker och ting har börjat oreda till sig i alvernas rike. Min kupp lyckades. Mohaha. Jag ska berätta mer om detta längre fram. Först måste jag avsluta min förtjusande följetong I alvernas våld.  Men inte ikväll. Ikväll ska jag berätta om något så kul, att jag har skrattat ett helt dygn. Ända sedan min hemkomst.

Sandra kan inte ens göra anständiga pannkakor *skrattar högt*. Hon skulle visst festa till det lite för att fira min efterlängtade hemkomst och sin svanskota som känns aningen bättre. GEGGA. Gegga är ordet. För det blev pannkaka av pannkakorna *skrattar så att jag kiknar* (ni fattar väl ordvitsen?). Jag behövde inte ställa till det för henne, det gjorde hon så bra själv. Så går det när man inte använder måttens fulla precision. Laktosfri mjölk, ekologiskt mjöl, salt, vegetabiliskt margarin och no eggs blandades till en riktig sörja, som vispades med förklenade ryck. Sedan var det bara att steka sörjan i det fräsande vegetabiliska margarinet. För varje minut antog pannkakorna mer och mer formen av dvärgplacenta. Äckligt-päckligt.

Härligt att vara tillbaka till detta pajasliknande hem. Eftersom Sandra har haft ont, har hon inte heller kunnat städa på en vecka. Underbara lyx! Jag kunde samla en hög dammråttor att halvt dö av skratt på. Jag åt förstås inga pannkakor, men hårtussarna som ligger på golvet är smaskens *rapar av belåtenhet*.

2 kommentarer

Under Ätbart?, Fantastik, Hjärnspöken?, I hemmet, Livet, Ohälsa, Resande

Sandras så kallade ”finbokhylla” och några smutsiga hemligheter

Hah. ”Busted”. Eller vad är det ni människor säger på anglosaxiskt tungomål? Medan Sandra var ute på en promenad, fråga mig inte vart hon gick, hon är lite oberäknelig, passade jag på att fotografera hennes så kallade ”finbokhylla”. Jag har aldrig förstått vad som är så fint med den. Det enda som faller mig i smaken är dammet. Som Sandra själv brukar säga: ”En bokhylla säger mycket om dess ägare”. Här får ni bevis på att Sandra inte är den hon utgör sig för att vara (jag menar Nalle Puh, kom igen).

Skräpböcker från 1800-talet och tidigt 1900-tal samsas med äckel-päckel-Nalle-Puh-krimskrams. Ja, han är verkligen en dum (och ful) björn.

Ännu mer av den varan. Här ska tydligen finnas en komplett bokserie från tidigt 1800-tal, den första svenska utgåvan av Romarrikets uppgång och fall, så töntigt, skriven av någon Gibbon (Gibbon som i primatgruppen gibbonerna?).

Ja, och så den där Anne på Grönkulla-serien, som hennes mamma och pappa slet hund för att få tag på inför den tionde födelsedagen – otacksamma unge! Och tadam: Nalle Puh. Han är ju överallt!

Sedan finns det en av Sandra egenhändigt ihopknåpad bok. Gjord enligt gamla hantverkstraditioner, åtminstone påstår hon det. Hur ska någon kunna veta när hon har haft den gömd i ”finbokhyllan” sedan hon var 19 år? En sagobok. Kan ni tänka er? Sandra väx upp någon gång.

1 kommentar

Under Böcker, Hjärnspöken?, I hemmet

Mat enligt Sandra + tantsnusk = BRÖDPUDDING

Mat à la Sandra = Att i all hast och precisionslöst slänga ihop råvaror till en salig blandning, som förhoppningsvis är ätbar. Högre kvalitet än så når aldrig röran.

Jag har fått många uppenbarelser genom att läsa tantsnusk i harlequintappning. Ingen av dem har haft med just snusk att göra. För några år sedan läste jag, för att exemplifiera, en trilogi av Ruth Langan. Den utspelade sig i piraternas Cornwall. Huvudkaraktärerna, tre vackra, självständiga kvinnor (vad annars?) hade en stor last, nämligen brödpudding.

Brödpudding. Blotta ordet fick blodet att forsa i venerna och strömma till tungan – matporr, kanske? Jag hade aldrig hört talas om denna sagolika rätt förut, så givetvis lämnade den mycket åt fantasin. Och jag började fantisera. Till slut slogs jag av en vision: Vad händer om jag blandar pannkaksmet med bröd, ungefär som man gör med fattiga riddare? Något som i mitt huvud liknar brödpudding. Det smakade himmelskt. Första gången lyxade jag till det och förgräddade socker- och kaneldoppade äppelbitar, vilka jag sedan blandade med stora brödbitar. Senare hällde jag över pannkaksmeten. Svisch, in i ugnen. Hur lång tid den saliga röran gräddades, har jag förstås glömt bort (jag är inte så mycket för att kolla tiden när jag lagar mat) och jag vet inte heller vilken mängd jag använde av ingredienserna (sådant brukar jag improvisera fram från gång till gång).

I den bästa av världar får mat lov att vara en fantasi som inte engagerar hela själen. Den ska slå an vår passionerade sträng, men bara för ett ögonblick. Det finns så många andra saker man kan göra. Som att läsa tantsnusk. Ett värdigt tidsfördriv. Inte.

Lämna en kommentar

Under Ätbart?, I hemmet, Litteratur

Mamma L:s bevingade ord

Det händer ofta att hela mitt hushåll havererar på grund av min husliga oförmåga. Mina tankar är alltid i det blå och jag är därför aldrig riktigt närvarande när jag uträttar de nödvändiga hushållsbestyren. Tacka vet jag mamma L:s dyrbara råd:

•    Baka aldrig tredubbla satser kolakakor, då kommer de smaka bakpulver och bikarbonat.
•    Om du har bränt fast maten i kastrullen, ska du koka upp lite vatten med diskmedel i kastrullen.
•    Spisen rengörs bäst med en svamp och lite, lite diskmedel.

Lämna en kommentar

Under I hemmet