Etikettarkiv: fantasy

I alvernas våld (del IV)

border_wpSpringan i taket hägrade.
”Sträck på dig, Jorg. Räta på ryggen.”
”Jag når inte längre.”
”Klart du kan nå längre. Vad är du för något…”
”Dvärg. Jag e en dvärg. Kort på längden, längre på bredden.”
”Ja, det har jag ju inte märkt. Nej, nej. Stå stilla. Annars ramlar jag. Jag ska inte säga fler dumma saker.”
Hah, såklart jag skulle. Men det visste inte Jorg. Så drabbades jag av insikten. Styltor. Styltor! Det var klart att vi – förlåt, jag – skulle göra styltor av långöringarnas möbler.
”Jorg, där borta. Ser du bordet?”
”Ja.”
”Bryt av benen.”
”Vi skulle kunna ställa oss på bordet…”
”Bryt av benen!”
”Men…”
”Bryt av benen, ditt korkskallade dvärgotyg. Nå vad väntar du på? Bara gör det. Och muttra inte sådär.”

Till Jorgs försvar måste jag säga att han gjorde det med kraft. Dyrbart, förgyllt trä flög åt alla håll. Splitter, besudlat av alvhantverkares händer. Fullt av alv-DNA. Jag sparade några flisor för framtida bruk. Alv-DNA innebär makt över långöringarna (tänk vilka häftiga saker jag kan göra med/mot dem, det kliar i huvudet och fingarna).

Jag behöver inte berätta hur jag gick tillväga när jag konstruerade de styltor som skulle hjälpa mig och Jorg att nå upp till springan i taket. Ni förstår att de var genialiska och att de hjälpte oss att nå till skyarna. Så uppstod ett problem.
”Jorg, du är för tjock. Dra in magen.”
Ska du fly genom en takspringa, gör det inte tillsammans med en dvärg.

border_wp

Annonser

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?

I alvernas våld (del III)

border_wp

[Och nu – äntligen! – till den, enligt min objektiva mening, spännande fortsättningen på mitt livsöde.]

Nej, det var visst bara de röda och blåa medaljongtapeterna som gjorde mig yr av äckel. Jag föll, föll och föll. Poff. Vad nu? En dvärg? Och vad i…
”Vad tar du dig till?”
”Lite dvärgspott gör susen”, sa dvärgen.
”Aldrig… aj, det där gjorde faktiskt…”
”De’ tar ett ögonblick innan de’ börjar verka.”
”Ah, åh, det känns redan bättre.”
”Tänkte la de’.”
”Jag kommer inte säga tack, om du har fått för dig något sådant.”
”Om de’ e nåt man kan lita på i den här världen e de’ att galenpyttar alltid e oförskämda…”
”Och att alver är vedervärdiga.”
”Ja, jo. Ja.”
”Vad heter du förresten?”
”Jorg.”
”Hej, Jorg. Jag är Jarhbald. Vilken tur att du träffade mig.”
Där började, men jag skulle inte vilja kalla det för vänskap, gemensamma intressen spira. Jag var hjärnan och han, dvärgen Jorg, var musklerna. En oslagbar kombination. Då gick en tanke upp för mig: När vi har tagit oss härifrån, ska jag tömma den där Jorg på dvärgsaliv och koka en brygd till långöringarna. Det finns inget som de är mer allergiska mot än dvärgsaliv. Mohaha.

[Fortsättning följer – igen – mer hisnande än någonsin.]

border_wp

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?

En inte helt obetydlig påminnelse: I alvernas våld

border_wp

Så. Nu börjar vi om från början. Min berättelse ska berättas. Punkt.

I alvernas våld (del I)

Nästan alla var där. Ingen som räknas. Alver hela högen. Prr. Mitt hår tappar all volym av äckel. *Suckar* dessa !@?%#! ?%!@! långöringar. Så var det jag och jag är viktig, ett undantag som bekräftade regeln. Jag var åtalad för att bedriva alvisk antipropaganda. Skyldig. Åtalad för dåligt oroväckande beteende. Ja-a. Det är väl mot vem som jag beter mig så kallat oroväckande som spelar roll?

En dag dök de bara upp. Poff. Ett rökmoln.
”Era !@?%#! ?%!@! långöringar, det där är min formel!”
Bortrövad. Poff. Alvdrottningens och alvkungens hov. Osmakligt. De två kungligheterna såg på mig med spelat storsinne:
”Jarhbald, du har felat, men du är förlåten.”
”Bah. Snacka långörastrunt. Jag vill inte bli förlåten. Jag står upp för det jag tror på. Alver är fula och allt annat hemskt man kan tänka sig. Håll klaffen!”
Det var då drottningen flämtade ut sin order (hon är den med den verkliga makten):
”Fängsla honom.”

[Cliffhanger. Någon måste skrämma upp bloggstatistiken och den lotten faller på mig. Haha lång näsa.]

I alvernas våld (del II)

[Har ni någonsin suttit i ett alviskt fängelse. Jaså inte? Men det har jag, ser ni. Uppenbarligen… Det var knappt jag överlevde allt gulligull. Nå var var jag?]

Poff. Så befann jag mig plötsligt i ett på alviskt vis överdådigt rum. En stor, rund förgylld säng med mjuk madrass (som jag till slut hoppade sönder) var placerad i rummets mitt. Massor av bullar och saft stod framdukade på ett kristallbord (även det hoppade jag på). Oändliga rymder, för alver förträfflig komfort. Men inte för en galenpytte. Bullar och saft?(!) Jag ville ha en buffé med hår och naglar, kanske en och annan mekanisk groda till efterrätt. Rummet, eller salen, alver bor i salar inte i rum, ekade tomt. Inte ens de röda och blåa medaljongtapeterna – ja, ni läste rätt blått och rött, sådan patetisk smak – skapade en inbjudande känsla. De fick mig att må illa. Väggarna, ja. Såg jag rätt? Började det faktiskt krypa i väggarna?

[Hah. Ännu en cliffhanger. Nu kryper det väl av längtan i er?]

border_wp

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?

Recept på hur man misslyckas med pannkakor

Jag är tillbaka!

IGEN. Vilken hisnande påtvingad resa jag har varit med om. Ännu en gång. Saker och ting har börjat oreda till sig i alvernas rike. Min kupp lyckades. Mohaha. Jag ska berätta mer om detta längre fram. Först måste jag avsluta min förtjusande följetong I alvernas våld.  Men inte ikväll. Ikväll ska jag berätta om något så kul, att jag har skrattat ett helt dygn. Ända sedan min hemkomst.

Sandra kan inte ens göra anständiga pannkakor *skrattar högt*. Hon skulle visst festa till det lite för att fira min efterlängtade hemkomst och sin svanskota som känns aningen bättre. GEGGA. Gegga är ordet. För det blev pannkaka av pannkakorna *skrattar så att jag kiknar* (ni fattar väl ordvitsen?). Jag behövde inte ställa till det för henne, det gjorde hon så bra själv. Så går det när man inte använder måttens fulla precision. Laktosfri mjölk, ekologiskt mjöl, salt, vegetabiliskt margarin och no eggs blandades till en riktig sörja, som vispades med förklenade ryck. Sedan var det bara att steka sörjan i det fräsande vegetabiliska margarinet. För varje minut antog pannkakorna mer och mer formen av dvärgplacenta. Äckligt-päckligt.

Härligt att vara tillbaka till detta pajasliknande hem. Eftersom Sandra har haft ont, har hon inte heller kunnat städa på en vecka. Underbara lyx! Jag kunde samla en hög dammråttor att halvt dö av skratt på. Jag åt förstås inga pannkakor, men hårtussarna som ligger på golvet är smaskens *rapar av belåtenhet*.

2 kommentarer

Under Ätbart?, Fantastik, Hjärnspöken?, I hemmet, Livet, Ohälsa, Resande

Avbrott: Nog av Sandra mer av Jarhbald

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?

I alvernas våld (del II)

[Har ni någonsin suttit i ett alviskt fängelse. Jaså inte? Men det har jag, ser ni. Uppenbarligen… Det var knappt jag överlevde allt gulligull. Nå var var jag?]

Poff. Så befann jag mig plötsligt i ett på alviskt vis överdådigt rum. En stor, rund förgylld säng med mjuk madrass (som jag till slut hoppade sönder) var placerad i rummets mitt. Massor av bullar och saft stod framdukade på ett kristallbord (även det hoppade jag på). Oändliga rymder, för alver förträfflig komfort. Men inte för en galenpytte. Bullar och saft?(!) Jag ville ha en buffé med hår och naglar, kanske en och annan mekanisk groda till efterrätt. Rummet, eller salen, alver bor i salar inte i rum, ekade tomt. Inte ens de röda och blåa medaljongtapeterna – ja, ni läste rätt blått och rött, sådan patetisk smak – skapade en inbjudande känsla. De fick mig att må illa. Väggarna, ja. Såg jag rätt? Började det faktiskt krypa i väggarna?

[Hah. Ännu en cliffhanger. Nu kryper det väl av längtan i er?]

Lämna en kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?

I alvernas våld (del I)

Nästan alla var där. Ingen som räknas. Alver hela högen. Prr. Mitt hår tappar all volym av äckel. *Suckar* dessa !@?%#! ?%!@! långöringar. Så var det jag och jag är viktig, ett undantag som bekräftade regeln. Jag var åtalad för att bedriva alvisk antipropaganda. Skyldig. Åtalad för dåligt oroväckande beteende. Ja-a. Det är väl mot vem som jag beter mig så kallat oroväckande som spelar roll?

En dag dök de bara upp. Poff. Ett rökmoln.
”Era !@?%#! ?%!@! långöringar, det där är min formel!”
Bortrövad. Poff. Alvdrottningens och alvkungens hov. Osmakligt. De två kungligheterna såg på mig med spelat storsinne:
”Jarhbald, du har felat, men du är förlåten.”
”Bah. Snacka långörastrunt. Jag vill inte bli förlåten. Jag står upp för det jag tror på. Alver är fula och allt annat hemskt man kan tänka sig. Håll klaffen!”
Det var då drottningen flämtade ut sin order (hon är den med den verkliga makten):
”Fängsla honom.”

[Cliffhanger. Någon måste skrämma upp bloggstatistiken och den lotten faller på mig. Haha lång näsa.]

1 kommentar

Under Fantastik, Hjärnspöken?