Etikettarkiv: människor

Åt skogen med jantelagen!

Bakom varje människa finns en resa. Om någon skulle fråga mig vad det är som räknas: resan eller resultatet, skulle jag utan tvekan svara resan. Det är resorna som får oss att växa som människor. Oftast förväntar vi oss att vi ska vandra längs raka vägar mot de liv vi vill ha, men tyvärr är livet kringelikrokigt och allt annat än vad man förväntar sig. Ibland drabbas man av livet. Det finns vissa saker som viljestyrka och målsättningar inte rår sig på och andra saker som man med tankens kraft kan manövrera. Saken är den att det är resorna, oavsett våra destinationer, som formar oss som människor.

Jantelagen förminskar inte bara de resultat människor uppnår, den förminskar själva resorna som har gjort oss till de vi är. Bakom varje människa finns inte bara en resa, det finns hårt arbete, för somliga slit och ständig kämparanda. Samma slit och kämparanda som människor ser på med förakt. Det är ju trots allt fult att försöka åstadkomma något? Att tro att man är någon?

Vi är alla någon. Vi har bara vandrat längs olika vägar och villovägar. Drabbats på olika sätt och gjort olika val.

Åt skogen med jantelagen som förminskar våra livsresor, genom att på molekylnivå dissekera våra resultat, på ett sätt så att resorna osynliggörs. Istället för att syna andra människor – för visst är det märkligt att många gör mer väsen över den resa man har gjort än vad man själv gör? – borde man erkänna sig själv och tänka på den där genomgripande resan man genom att bara leva har gjort och genomgår och samtidigt ha en förståelse för att det finns själar och brinnande engagemang bakom de resultat som har åstadkommits. Detta är vad som menas med ödmjukhet, inte förakt gentemot andra människors och sitt eget värv.

Lämna en kommentar

Under Homo sapiens, Livet, Tokfilosofi

45-sekunders-tokfilosofi: ”Kulturkrock”

Det är märkligt vad ett enda ord kan sätta stopp. ”Kulturkrock”. Hah! Inget mer med det. Dörrarna stängs. Nåja, visiren smäller igen. När folk tar detta ord (en svordom?) i sina munnar får det nämligen mig att tänka på två personer som båda är iklädda rejäla pansar. De går i blind hastighet mot varandra och plötsligt hörs ett BANG. Var och en flyger åt varsitt håll, som om de båda livsvärldarna är oförenliga.  Men är de verkligen det? Det är på tiden att vi istället för att tänka på kulturella hinder, frammanar visionen om kulturella möjligheter. Det är ordet ”kulturkrock” som sätter punkt, skiljer två livsvärldar åt, inte själva mötet. Man lär sig alltid något nytt i ett möte. Oftast saker om sig själv som man allra helst inte ville veta. Så hur kan det röra sig om en ”krock”? Vi borde kalla det kulturell eller mellanmänsklig lärdom.

Lämna en kommentar

Under Homo sapiens, Tokfilosofi