Etikettarkiv: studier

De bästa (och värsta?) tingen kommer i tre

border_wp

En hunger som river. Tre möjliga liv som har förenats till en idé. Boom! Inte helt smärtfritt.

1. Jag ska flytta. Tillbaka till barndomslandskapet. Betongblocksklumpar som får mig att tänka på somliga bostadskvarter i Östeuropa. 190 000 människor som under Sovjetunionen nästan med våld tvingades bosätta sig i grått, gråare och gråast. Befästningar som fortfarande tornar upp sig. Jag ska flytta till ett kvarter som väcker dessa bilder. Dit jag ska flytta möts vitt och grönt. Inget grått. Egentligen inget tråkigt. Det är ju för tusan att återvända hem. Hitta tillbaka. Barndomslandskapet. Men jag tänker och tänker. Tror att denna flytt kommer måla nya bilder som måste förverkligas. Bilderna hägrar redan. I tanken. Just detta kvarter, betongblocksklumparna, kommer bli perfekta kulisser till skräck- och weird fiction-novellscenarion.

2. Eskapix. Finns det något mer att säga? Varför har jag inte upptäckt denna kulturtidskrift, i form av inbundna böcker, tidigare? Flärdfulla hemskheter. Innehållandes skräck- och weird fiction-noveller. Knasiga reportage om mina specialområden. Jag vill också delta. Bombardera Eskapix med sandratiska bidrag. Nu närläser jag varenda text. Minutiöst.

3. Snart sommar. Alltså är första året på författarutbildningen, om en och en halv månad, avklarat, liksom jag snart har avslutat mina kulturjournalistiska studier. Detta innebär också ett studieuppehåll. (Jag påstår att jag inte ska plugga i sommar, ingen tror mig, så alla ska överbevisas. Jag ska bara arbeta. Inte studera. Så det så!) Tänk så mycket tid jag kommer ha över till min frilansande skrivverksamhet. En och annan novell kan faktiskt författas. En och annan novell borde författas.

Vad är summan av detta? Flytt till ett betongblocksklumpkvarter + Eskapix + borde skriva noveller när jag har studieuppehåll = helt ?%!@! sjuka novellidéer som måste förverkligas. De bästa (och värsta?) tingen kommer i tre.

border_wp

Annonser

Lämna en kommentar

Under Arbete, Fantastik, Glada tankar, Livet, Skrivande, Studier

Snurra du min värld

border_wp

Vad hände efter 25? De tuffaste studieåren var förbi och jag trodde att livet som fanns efter skulle öppna sina armar. Möjligheternas möjligheter skulle gnistra på en annars ganska trist himmel: Den vardagliga monotonins. Och visst föll några stjärnor, magiska ögonblick, att fånga. Förunderligheter. För gnistrande för att vara sanna. Men de fanns och kunde nås. Varje dag blev inte en jakt efter det förunderliga. Nästan varje dag överskuggades av den vardagliga monotonin. Den galaktiska storm som allra helst ska bedarra så fort som möjligt, blev livet. Det stillastående livets.

Även om galaktiska stormar blåser, känns det som om jag står och stampar på en planet som inte är min egen. Livet har stannat. Livet som skulle börja. Äventyren. Det nya. Det vidutsträckta universumet med oändliga stjärnor att omfamna. Egentligen är det inte så mycket jag begär: Börja snurra du min värld.

border_wp

Lämna en kommentar

Under Arbete, Livet, Studier, Tid

The city of my soul

Det ska bli kritiker av oss. Så vi skriver recension efter recension. Film, musik, litteratur, konst och recensionsanalyser. Snäva utrymmen men så mycket som ska sägas, filas på och bemästras. Vi ska bli analytiska konstnärer. Skapa konst för konstens skull samtidigt som vi bjuder på allt det vi har att bjuda på. Tankegods. Teorier. Samhällsperspektiv. Att skriva kritik och kulturjournalistik I:s fantastiska verklighet.

Det ska tydligen bli kritiker av mig. Vem hade kunnat tro det? Jag har till och med skrivit min första musikrecension någonsin. Sophie Dunérs drömska platta The city of my soul skulle denna gång synas med hjälp 800 tecken. Alla dessa teckenbegränsningar. Man måste välja varenda ord med omsorg. Och hur recenserar man något man inte vet något om? Man hittar beröringspunkter. Att lyssna till ”Kairo”, den låt som inleder The city of my soul var som att slungas tillbaka till ett Kairo i arla morgonstund. Att vakna till böneutropen. Alltid lika vackra. Lockande. Ett Kairo jag känner med hjärtat.

Lyssna och njut till dessa säregna musikaliska berättelser. Men bered dig allra först på en chock. Jag säger inget mer, är liksom inte så mycket för att agera smakdomare.

Sophie Dunér & The Callino Quartet – Kairo
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Caravan
Sophie Dunér & The Callino Quartet – The Plot
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Marionettes
Sophie Dunér & The Callino Quartet – The City of My dreams
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Hey Doctor
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Aurora
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Well you needn’t
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Ugly Beautiful
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Red Sailor Girl
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Silent Revolution
Sophie Dunér & The Callino Quartet – The Singer from Hell
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Dizcharmed
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Why
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Arms against reality
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Captain Crunch
Sophie Dunér & The Callino Quartet – The Rain in Spain
Sophie Dunér & The Callino Quartet – You
Sophie Dunér & The Callino Quartet – Happy People

Lämna en kommentar

Under Musik, Resande, Skrivande, Studier

Ung med fibromyalgi: Att studera och arbeta?

När jag var strax under de tjugo, då hade jag levt med kronisk smärta i nära inpå tio år, bar jag på en tung oro: Kommer jag kunna studera och arbeta? Jag som har den här värken? Ibland smyger sig denna oro fortfarande på. Studier och arbete är mitt liv. En del av min eskapism. I synnerhet studerandet. Att bara sluta, att ge upp på grund av värken, det skulle vara som att ge upp mig själv. Tänk om…

Ja. Visst kan du studera och arbeta. Du måste bara hitta de former som passar dig bäst. Det är inte en självklarhet att alla fibromyalgiker eller kroniskt smärtsjuka klarar av samma studiesätt och arbetssysslor. En gemensam sjukdom gör oss inte till samma personer. Fråga dig i stället: Var finns mitt engagemang? För det tror jag är viktigt. Att studera eller arbeta med något som är givande för dig, framför allt när du är sjuk och det är tillräckligt svårt att lämna hemmets trygga vrå, där du bara kan vara och må som kroppen har bestämt sig för att må. Känner du att dina studier eller att ditt jobb berikar ditt liv, får du något annat att tänka på än värken.

Tänk på alla dagens möjligheter. Om du känner att det är för tufft att lämna hemmet, kan du studera i princip vad som helst på distans och i vilken takt du vill. Du kan även skapa förutsättningar för att arbeta hemma.

Jag ska inte ljuga för dig. Det kommer att göra ont när du studerar eller arbetar. Men är du fibromyalgiker eller kroniskt smärtsjuk, har du ju ändå ont varje dag, mer eller mindre. Är det inte bättre att rida ut stormen och göra något som betyder mycket för dig?

Att följa mina drömmar var den värdefullaste gåva jag kunde ge mig själv. Jag var för ung och oerfaren för att inte ge dessa en ärlig chans. Smärtan och de övriga krämporna till trots, känner jag mig nöjd med mitt liv. Varje dag innebär nya skratt. Somliga perioder är förstås behagligare än andra. Kanske kommer jag ompröva detta när jag har blivit äldre och förvärvat tillräckligt mycket erfarenhet, om kraften tryter. Men i ärlighetens namn hoppas jag på att kunna studera och arbeta i resten av mitt liv. En bit av mig själv vill jag behålla.

PS. Eftersom jag ofta får denna fråga av just unga med fibromyalgi, ville jag ge mitt uppriktiga svar här (en del fibromyalgiker har vägarna förbi). DS.

Lämna en kommentar

Under Arbete, Fibromyalgi, Livet, Ohälsa, Studier

”Jag är sen” som kaninen i Alice i Underlandet

Just nu känner jag mig som kaninen i Alice i Underlandet: ”Jag är sen, jag är sen, jag är sen.” Flänga hit och dit och tillbaka igen. Alla dessa tider att passa. Alla dessa deadlines och övriga saker att göra. Studier, kulturentreprenörskap, fostra Varbergs ungdom, det nödvändiga ströläsandet och skrivandet. Viktiga uppdrag. Nåja kanske inte världsviktiga, men  betydelsefulla för mig. Trots all min ihärdighet och att jag alltid är på G, identifierar jag mig med denna stressade (hjärtklappning och viss irritation), långörade (det är så många saker att lyssna på och ta till sig) och välklädda (kavajen är ständigt på plats) fetknopp (det blir inte mycket till motion nu, förutom fingertoppsgympa). Att hålla två ögon, och gärna ett tredje öga, på tiden är ett sätt att leva på. Det är väl inte så illa att vara som en figur i Alice i Underlandet?

Lämna en kommentar

Under Arbete, Film, Litteratur, Livet, Studier, Tid

Sweet September

September kommer bli en bra månad. Den har redan börjat bra. Projekt har avslutats och studierna har återigen påbörjats. Under veckan har jag flängt mellan Varberg-Göteborg-Varberg-Malmö-Varberg-Malmö-Varberg. Tröttsamt, men nödvändigt. Det är nu livet har börjat på allvar. Jag har blivit antagen till två utbildningar inom kulturjournalistik, samt grundkursen i kreativt skrivande. Vilka möjligheter. Förhoppningsvis håller inspirationen i sig.

En sak slog mig idag. Detta är sista helgen jag kommer vara helt fågelfri på flera helger. Inte på ett dåligt sätt. Nästa lördag ska jag och mamma L. gå på musikalen Chess på Göteborgsoperan och på söndagen (nu kommer du inte undan!) ska jag och T. ha ”söndag på kulturhuset Komedianten”, där vi ska skriva krönikor och smida onda planer.

Helgen därpå, ja, då ska jag medverka i ett stort kulturevenemang, även denna gång på Komedianten. Vad ska jag göra där? Jo, jag ska vara med på Upplevelsedagen och ha haikuverkstad. Spännande för min del. På något sätt känns detta stort. Delaktigheten.

Och vad händer helgen därefter? Kan någon i cyberrymden gissa *blicken söker sig igenom alla rums- och tidsrymder* ? Det är ju BOKMÄSSAN! Världens rimligaste ursäkt till att shoppa som besatt och fylla på den nya, tomma bokhyllan (så gott den doftar).

September… Jag ska till och med skriva en dikt med titeln ”September” som ett slags första uppgift för kursen i kreativt skrivande. Helt enkelt septembermagi.

Äntligen höstmörker och långa innedagar att tillbringa i ett produktivt rus eller i döda författares sällskap.

Lämna en kommentar

Under Arbete, Glada tankar, Livet, Skrivande, Studier

Jag, arbets- och studiemasochisten

Jag lever. Är inte död. Jag har bara levt ett annat liv de tio senaste veckorna. Livet som yrkes-och-studie-Sandra. När det livet levs finns det inga begränsningar för hur mycket tid jag lägger ner på att arbeta i mitt anletes svett (och hur många andra saker jag glömmer bort och/eller försummar). Jag våndas och njuter av det på en och samma gång. I min värld finns det ingen skillnad på yrkes-, studie- och privat-Sandra. Det jag gör är hela min identitet. Jag har inga visioner om de tre V:na (Volvo-Villa-Vovve), så man skulle väl kunna kalla det jag gör för min familj.

Men jag ska vara ärlig. Under de senaste tio veckorna har jag varit beredd att kasta in handduken varje dag. Heltidsjobb + heltidsstudier + 200 timmars kursutveckling + kronisk smärta och fribromyalgi + magsår(?)/mörbultad mage = dålig livsekvation. Jag tänkte som så: Om jag jobbar och pluggar så mycket jag kan, finns det ingen tid till att tänka på hur dåligt jag mår. Så tänker jag alltid. Jag försöker ta mig igenom de värsta stunderna med att slita i mitt anletes svett. Det är tufft, men det är samtidigt en strategi för själslig överlevnad. Som fungerar. Oftast. Men satan i gatan – eller är det kanske till de himmelska krafterna jag ska vända mig? – vad jobbigt det har varit.

Ångrar jag det? Nej. Jag tänker på och bländas av resultaten och lärdomarna. Det är ett privilegium att få växa inom olika fält. Varje dag för med sig en ny väsentlig lärdom, om inte flera. Resultaten och lärdomarna har förstås ett högt pris. Det är jag villig att betala.

Nedan följer en sammanfattning av min sommar.

Egenutvecklade kurser (på uppdrag av Folkuniversitetet):

Bygg dina egna världar

Hälsa i kultur och samhälle

När dåtid blir nutid: Historiebruk förr och nu

Studerad kurs:

Att skriva historiska romaner I

Socialt arbete och engagemang:

Att fostra och ta hand om Varbergs ungdom (ett hedersuppdrag, enligt min mening)

Idag läste jag en kommentar som gränsade till en aforism på Facebook: ”Tänk på att framrutan är större än bakrutan.” Vacker liknelse. Den snor jag och sätter in i ett helt annat sammanhang. Vilka vidgade perspektiv och utmaningar väntar mig alltså i höst?

Lämna en kommentar

Under Arbete, Fibromyalgi, Livet, Ohälsa, Studier