Månadsarkiv: december 2014

Ut i dagen, ner i natten: De dödas bok

För tusentals år sedan i faraonernas Egypten. Gryningstiden i Nya riket (perioden inleddes ca. 1550 f.v.t.) var den tid på dygnet då de döda lämnade sina gravar för att hemsöka jordelivet. I skepnad av en fågel flög själen, en s.k. ba, bort från mörkret. Så länge solen färdades på himlavalvet kunde de döda åtnjuta de levandes fröjder. Vid solnedgången förpassades de åter till sina gravar. Där fick de stanna tills nästa dag grydde.

Det fanns ingen entydig bild av hur Nya rikets egypter föreställde sig livet efter döden. Hos faraonerna och hos samhällets förmögna elit frodades ändå vissa gemensamma föreställningar. Tecknen fanns där redan i Gamla riket (perioden inleddes ca. 2686 f.v.t.). Pyramiderna som några av odödlighetens främsta byggstenar började sakta men säkert minska i betydelse samtidigt som ordets inflytande växte sig allt starkare. Från början var ordet, i detta fall magiska besvärjelser som var inristade i pyramiderna, faraonerna förunnat. Under Mellersta riket (perioden inleddes ca. 2125 f.v.t.) skrevs dessa besvärjelser inte längre i pyramider. De skrevs på kistor och blev därför tillgängliga för den förmögna samhällseliten.

Så föddes en idé i Nya riket: för att få råd om hur man överlever i livet efter döden behövde man bära med sig en bok, allra helst en papyrusrulle men också fragment från boken i form av amuletter, som gjorde att man kunde möta och övervinna alla de hinder som väntade på en där. Denna bok är för oss känd som De dödas bok.

Den som hade segrat över döden inte bara en, men två gånger, var den som var fri att komma ut i dagen; att komma ut i dagen var en symbol för själens fortlevnad. I Nya riket trodde många egypter nämligen att man kunde dö två gånger. Den första döden, den kroppsliga döden, kunde övervinnas med mumifiering och munöppningsceremonin. Det var den andra döden och dess utmaningar de fasade för. Själens död. Från denna kunde man aldrig återvända.

Dessa föreställningar hängde samman med vad det för egypterna innebar att vara människa. De ansåg att varje människa bestod av olika aspekter. Den fysiska kroppen var grundläggande. Av den anledningen var mumifieringen betydelsefull. Hjärtat, det enda organ som bevarades i mumifieringsprocessen, var den viktigaste beståndsdelen av den fysiska kroppen. Det var trots allt hjärtat, som troddes rymma hela personen, vilket sammanlänkade den fysiska kroppen med själen. Andra aspekter såsom skuggan och namnet förband människans fysiska natur med själen. Själ är kanske ett missvisande ord. Egypterna i Nya riket hade inte en själ i en nutida västerländsk bemärkelse. Deras själ var två ytterligare aspekter av varandet: ka och ba.

Ka stod för själva livskraften, en energi som nedärvdes från generation till generation. Det var varje generations plikt att minnas och att omhulda de döda. Om de döda glömdes bort dog de igen. Så kom det sig att släktingar färdades till gravarna för att offra mat och dryck till de döda. För att hålla dem och deras livsgnista vid liv.

Ba, som följde varje människa genom livet och in i döden, var mer komplex. Odödlighet förutsatte ba, den fågelliknande själ som frigjorde sig från kroppen men som på samma gång var bunden till kroppen för evigt. D.v.s. om kroppen gjordes till en mumie.

Att kunna tala var livsnödvändigt. Således var munöppningsceremonin, som öppnade munnen, ögonen och öronen, en omfattande ceremoniell del i den begravning vilken följde efter mumifieringsprocessen. Det var munöppningsceremonin som gav mumien handlingskraft. Mänsklig och gudomlig.

Mumierna som blev ihågkomna fick färdas i solguden Ras sällskap. Han som i sin båt seglade upp i öst och ner i väst på en symbolisk Nilen. Solens rörelse var ett sätt att förstå återuppståndelse på. När solen gick ner hamnade Ra i underjorden, dödsguden Osiris domän, även kallad Duat. Där måste han fly undan Apep, ormen som hotade att omintetgöra Ra och därmed det eviga livet. I en berättelse sades det att Ra lyckades besegra Apep. Ett drama som utspelade sig natt efter natt.

Eftersom de döda färdades med Ra var det ödesbestämt att de skulle följa hans väg. De dog och de återuppstod med solen. Men återuppståndelsen var ingen självklarhet. Liksom Ra måste fly undan och besegra Apep måste de döda övervinna Duats fasor. Inte att undra på att de besuttna var villiga att betala upp till en halv årslön för att komma över en kopia av De dödas bok. De som kunde avvara pengar till denna bok utgjorde uppskattningsvis tio procent av Nya rikets befolkning.

De dödas bok samlade föreställningarna om livet efter döden  i form av besvärjelser. Det fanns en hel uppsjö av besvärjelser att botanisera bland, närmare två hundra, och som beställare kunde man välja just de formler som passade de egna ändamålen. Ju mer man kunde betala desto bättre kvalitet på såväl texterna och de tillhörande vinjetterna som på själva innehållet.

Vad innehöll boken? Demonstrationer av ordets makt, en kraftkälla att räkna med. Om man bara visste rätt ord för rätt tillfälle eller rätt namn på rätt gudom, fanns det inga gränser för vad man kunde åstadkomma i livet efter döden. Besvärjelserna och tilltron till ordets potential kallades heka, m.a.o. magi. Heka betydde bokstavligen yttrande. Att yttra en besvärjelses ord sågs som en kreativ handling där den värld som omgav en omformades till det besvärjelsen sade att den skulle vara.

Denna kreativitet var ett effektivt redskap i ett svårhanterligt Duat. I Duat, som skulle efterlikna det verkliga Egypten, var öknen inte den dominerande terrängen. Nilen, vallar, grottor, lundar, fält, sjöar, fantastiska inslag, såsom sjöar av eld, järnportar och träd av turkoser, bredde ut sig i det oändliga. Hur vackert landskapet än föreföll att vara var Duat farligt. Varje plats vaktades av vidunder. Medan natten sänkte sig över Nya riket genomled de som sökte evigheten en kamp på liv och död. Med De dödas bok i sin hand ökade chanserna för överlevnad. Samtidigt som boken hjälpte en att navigera sig fram i Duat innehöll den också besvärjelser som höll vidundren i schack. Genom att yttra deras namn och att beordra dem att försvinna, förpassades de tillbaka till dit de kom ifrån – oavsett hur fasliga de var, i sina skepnader av ondsinta dvärgar med deformerade huvuden, kroppar som var till hälften lejon och till hälften flodhäst, falkgestalter o.s.v. Alla fullt beväpnade och redo att förstöra hjärtat och därmed varandet. Den som inte tog sig i akt kunde likaså råka ut för de bestraffningar och den tortyr som var avsedda för de som inte hade levt på ett rättfärdigt vis.

Färden genom Duat, domänen där Osiris såg till att rättvisa skipades, skulle slutligen leda till att de döda ställdes inför den yttersta domen. Vägandet av hjärtat. Alla tidigare försyndelser kunde drabba en och dra ner en i förintelsen. Förstöraren – det fasligaste av vidunder som förenade attributen lejon, flodhäst och krokodil i en och samma kropp – väntade hungrigt vid Osiris sida, beredd att sluka livsgnistan om hjärtat inte visade sig väga mindre än en fjäder. Ett tungt hjärta innebar utplåning. Den andra döden. De som inte hade De dödas bok med sig måste vara renhjärtade. Samma sak gällde inte för de som bar boken i sin hand. Trots ett tungt hjärta kunde de med besvärjelsernas kraft omskapa hjärtat så att det klarade sig genom prövningen. På så sätt fortsatte livsgnistan att pulsera ända in i paradiset.

Paradiset, eller de s.k. Vassfälten, uppenbarade sig i brytpunkten mellan natt och gryning. Detta var en plats av lycka. Familjemedlemmar som hade skilts åt av döden återförenades och de som hade sörjt för sitt liv efter döden kunde vänta sig ett ögonblick i överflöd. Somliga begravdes med ushabtiu, miniatyrfigurer, som med rätt besvärjelser vaknade till liv i Vassfälten och genomförde allt tungt kroppsarbete, t.ex. plöjningen av fälten. Det var troligen hit de flesta egypter drömde om att få komma. En dröm som fick dem att försaka ting i jordelivet för att få inträda i paradiset.

Natt övergick snart i gryning och dagen randades. De döda steg med solen. Att komma ut i dagen erbjöd ett liv som det som hade levts före döden. Man kunde äta och dricka. Man kunde t.o.m. umgås med de levande. Både ytligt och intimt. Dryckesfester och samlag. Att komma ut i dagen stannade inte bara vid att försöka leva en människas liv, det innebar att man själv kunde välja sin skepnad. Så länge besvärjelserna fanns tillhands kunde de döda anta formen av en gyllene falk, en lotusblomma, en svala, en krokodil eller en orm. De kunde t.o.m. ikläda sig rollerna som gudar. Detta var den totala friheten. Men bara själen var fri. Kroppen, mumien, vilade i graven, väntande på nattens ankomst. Som varje dag blir till natt gick solen ner i Nya riket. Själen måste förenas med mumien igen. Denna cykel kunde ingen magi rå sig på. Ut i dagen, ner i natten.

Mer att läsa: The Egyptian book of the dead: The book of going forth by day (1998) av Eva von Dassow (red); How to read the Egyptian book of the dead (2007) av Barry Kemp; Journey through the afterlife: Ancient Egyptian book of the dead (2010) av John H. Taylor (red); Spells for eternity: The ancient Egyptian book of the dead (2010) av John H. Taylor.

Bild: © Wikimedia Commons.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Essä, Kulturjournalistik, Som Indiana Jones lär

Veckans Låt stå! Snott från Albert Einstein: Fantasi är viktigare än kunskap

Lämna en kommentar

by | 15 december, 2014 · 14:22

Kom igång och skriv på 21 dagar, distanskurs

Kom igång och skriv på 21 dagar!

Har du ofta tänkt att det skulle vara kul att prova på att skriva men känt att du inte har tid eller riktigt vågat? Så har jag i alla fall känt – och det är därför jag har utvecklat distanskursen Kom igång och skriv på 21 dagar. Denna kurs betonar det lekfulla i att skriva – alltså: lek dig till kunskap och ett hantverk!

Att skriva är kul och gör din vardag mer kreativ. Det är ofta bara en fråga om att komma igång. I den här kursen får du hjälp med att komma igång att skriva och att göra skrivandet till en del av din vardag. Varje dag får du nya skrivövningar som både sätter igång skrivprocessen, inspirerar, uppmuntrar till kreativitet etc. och som övar upp din hantverksförmåga.

Eftersom Kom igång och skriv på 21 dagar är helt på distans kan du under de 21 dagarna (kurslängden är just 21 dagar) gå in i kursforumet när du har tid och lust. Förutom att göra olika skrivövningar kommer du också träffa nya skrivkompisar online. Vi gör kursen tillsammans och uppmuntrar varandra under kursens gång.

Vad kostar kursen?
2500 kr. inkl. moms.

Var ska du befinna dig?
Online. Du kommer få inloggningsuppgifter till ett kursforum en vecka före kursstart. Givetvis kommer även tydliga instruktioner som ett mejl i inboxen!

När ska du vara där?
Närsomhelst under 21 dagar.

Hur mycket tid behöver du lägga ner på kursen?
Du behöver avvara omkring 4-6 timmar i veckan (m.a.o. under tre veckors tid).

Vad behöver du?
Utan internetuppkoppling blir deltagandet svårt. Om du har det fixar jag resten!

Hur bokar du kursen?
Knåpa ihop ett mejl till mig! Du når mig enklast på sandra.jonsson@live.se.

Lämna en kommentar

Under Kreativitet, Skrivande, Skrivkurser, Tjänster

Att finnas enligt SEO… Vill du också finnas? Bra! Då har du kommit rätt

Klicka här och här för att komma till mina tjänster. Tjänsterna hjälper dig att bygga en existens, eller låt oss kalla det närvaro, på nätet.

Lämna en kommentar

Under SEO, Tjänster

5 saker jag har lärt mig av att utveckla nätkurser

Artikeln publicerades ursprungligen i Folkbildningsrådets nättidning re:flex.

Att utveckla en nätkurs är en lärorik process. Oftast får du omförhandla det du först har sett som självklart. I den här artikeln delar Sandra Jönsson med sig av några av de saker hon har lärt sig av att utveckla kurser för webben. 

Jag har en passion för krångliga saker. Ju mer avancerat desto mer lärorikt, har jag ofta sagt till mig själv – och till alla andra för den delen. Och vadå, människor är väl inte dumma eller? Det är klart att andra, precis som jag, gillar utmaningar. Så jag har föresatt mig att utveckla utmanande nätkurser som ger mina medstuderande något rejält att bita i.

När jag har utvecklat kurserna online har jag tänkt mycket på vad jag skulle tycka om. Jag tror inte alls att det är en dålig utgångspunkt i början. Ganska snart måste fokus dock flyttas till hur förutsättningarna på internet ser ut och hur jag som utvecklare kan skapa en mötesplats för människor med olika behov.

Med stora visioner för hur jag tycker att mina nätkurser borde se ut har jag inte alltid tagit hänsyn till just de förutsättningar som finns. Det här är mot bättre vetande, för som antropolog vet jag att det bästa sättet att möta människor på är att utgå ifrån vad som är viktigt för dem.

Hur spännande det än är att försöka omförhandla internettrender, såsom kort format och gamification, är det oftast mer användbart att använda trenderna till nätkursens och alla medstuderandes fördel.

5 saker jag har lärt mig av att utveckla nätkurser

1. Keep it simple stupid! 
Den här insikten svider. Mina första lektioner, inspelade i Camtasia och allt, är långa och dessutom väldigt teoretiska. Teori är kul och insiktsfull, men inte i ett mastodontiskt format. Mina medstuderande läser trots allt nätkurserna för sin egen skull, så tänk dig chocken när de får inspelade filmer på 20-45 minuter. Numera vet jag att en film- eller ljudfil på max fem minuter är mer givande för mina medstuderande än filosofi going x-large. Oavsett om det gäller längd på lektioner, innehållsmässig komplexitet o.s.v., gör det till en vana att förenkla! Nätkursen blir då något du och dina medstuderande skapar tillsammans.

2. Som du frågar får du (gen)svar. 
Att ställa frågor till dina medstuderande, och att uppmuntra dem till att ställa frågor till varandra, snarare än att kommentera i form av omdömen håller igång samtalet i kursforumet. Ett omdöme är så definitivt. En fråga, däremot, inbjuder till samtal. Ställ öppna frågor och bjud in till samtal!

3. Du är inte den enda som kan.
Anledningen till att jag har fått utveckla och hålla i nätkurser är för att jag kan mina fält. Mina medstuderande läser nätkurserna för att de vill göra något de tycker om att göra och för att de vill lära sig något nytt från sina studier. Här är det viktigt att tänka på att alla kan och för med sig ett fantastiskt bagage i kursforumet. Bara för att du har gjort en nätkurs betyder det inte att du kan och vet bäst. Var ödmjuk och sann mot folkbildningens ideal om att det bästa sättet att lära sig på är att lära sig av varandra. Alla erfarenheter är lika mycket värda.

4. Lek och lär! 
Först tänkte jag att mina nätkurser minsann ska vara überseriösa, vad som nu menas med det? Ett par av nätkurserna blev också det – men inte till någons glädje. Lämna utrymme för lek och engagera dina medstuderande med hjälp av gamification. Kanske kan en quiz liva upp ett samtal som är på väg att dö ut eller bryta isen när alla känner sig nya och nervösa inför varandra…?

5. Möt dina medstuderande. 
Det här tycker jag är det viktigaste inom allt lärande: möt människorna som väljer att engagera sig i just dina kurser. Det är först då som de verkligen blir dina medstuderande. Om de vill göra utflykter till Facebook (platsen miljontals människor helst vill vara på), var flexibel och gör utflykter dit. Om de vill dela med sig av ett YouTube-klipp som är speciellt för dem, ta dig tid att titta på det, och gör det gärna till en aktiv del av undervisningen. Var lyhörd och flexibel, mötena som detta ger upphov till kommer att bli något av det mest lärorika du varit med om. Det är mycket mer givande att lära sig tillsammans än att lära sig något på egen hand.

Lämna en kommentar

Under Inspiration, Kursutvecklande, Lärande, Webben

Här är 5 krusidullösa (?) och stärkande skäl till varför du ska ta dina idéer på allvar

Peptalk med mig själv, och med dig som också vill vara med.

Ta dina idéer på allvar. Jag vet att du kanske inte håller med till fullo. Eller så gör du det. Alltför ofta får du en miljon skäl till varför du inte ska satsa, till varför dina idéer är vansinniga, vem som helst fattar ju att inga idéer är safe bets. Och vadå ta dina idéer på allvar? Menar du alla idéer… tänk om en seriemördare…? Nej, inga seriemördare! Här snackas det om entreprenöriella och kreativa idéer, idéer som en skapande människa får.

5 krusidullösa (?) och stärkande skäl till varför du ska ta dina idéer på allvar

1. Att genomföra idéer= du lär dig saker.

2. Du blir bättre på att förverkliga dina idéer för varje gång.

3. Snack istället för verkstad, d.v.s. att göra slag i dina idéer, medför en känsla av empowerment.

4. Din självkänsla stärks av det faktum att du utmanar dig själv, gör nya saker, övervinner hinder och gör något konstruktivt av dina idéer.

5. När du tar dina idéer på allvar tar du även dig själv på allvar.

Så ta dina idéer på allvar. Nej, inga idéer är safe bets, men de får dig att växa. Vad är väl viktigare än det?

Lämna en kommentar

Under Inspiration, Kreativitet, Skrivande

Veckans Låt stå! Ta dina idéer på allvar

Lämna en kommentar

by | 1 december, 2014 · 09:03