5 saker jag har lärt mig av att utveckla nätkurser

Artikeln publicerades ursprungligen i Folkbildningsrådets nättidning re:flex.

Att utveckla en nätkurs är en lärorik process. Oftast får du omförhandla det du först har sett som självklart. I den här artikeln delar Sandra Jönsson med sig av några av de saker hon har lärt sig av att utveckla kurser för webben. 

Jag har en passion för krångliga saker. Ju mer avancerat desto mer lärorikt, har jag ofta sagt till mig själv – och till alla andra för den delen. Och vadå, människor är väl inte dumma eller? Det är klart att andra, precis som jag, gillar utmaningar. Så jag har föresatt mig att utveckla utmanande nätkurser som ger mina medstuderande något rejält att bita i.

När jag har utvecklat kurserna online har jag tänkt mycket på vad jag skulle tycka om. Jag tror inte alls att det är en dålig utgångspunkt i början. Ganska snart måste fokus dock flyttas till hur förutsättningarna på internet ser ut och hur jag som utvecklare kan skapa en mötesplats för människor med olika behov.

Med stora visioner för hur jag tycker att mina nätkurser borde se ut har jag inte alltid tagit hänsyn till just de förutsättningar som finns. Det här är mot bättre vetande, för som antropolog vet jag att det bästa sättet att möta människor på är att utgå ifrån vad som är viktigt för dem.

Hur spännande det än är att försöka omförhandla internettrender, såsom kort format och gamification, är det oftast mer användbart att använda trenderna till nätkursens och alla medstuderandes fördel.

1. Keep it simple stupid! 
Den här insikten svider. Mina första lektioner, inspelade i Camtasia och allt, är långa och dessutom väldigt teoretiska. Teori är kul och insiktsfull, men inte i ett mastodontiskt format. Mina medstuderande läser trots allt nätkurserna för sin egen skull, så tänk dig chocken när de får inspelade filmer på 20-45 minuter. Numera vet jag att en film- eller ljudfil på max fem minuter är mer givande för mina medstuderande än filosofi going x-large. Oavsett om det gäller längd på lektioner, innehållsmässig komplexitet o.s.v., gör det till en vana att förenkla! Nätkursen blir då något du och dina medstuderande skapar tillsammans.

2. Som du frågar får du (gen)svar. 
Att ställa frågor till dina medstuderande, och att uppmuntra dem till att ställa frågor till varandra, snarare än att kommentera i form av omdömen håller igång samtalet i kursforumet. Ett omdöme är så definitivt. En fråga, däremot, inbjuder till samtal. Ställ öppna frågor och bjud in till samtal!

3. Du är inte den enda som kan.
Anledningen till att jag har fått utveckla och hålla i nätkurser är för att jag kan mina fält. Mina medstuderande läser nätkurserna för att de vill göra något de tycker om att göra och för att de vill lära sig något nytt från sina studier. Här är det viktigt att tänka på att alla kan och för med sig ett fantastiskt bagage i kursforumet. Bara för att du har gjort en nätkurs betyder det inte att du kan och vet bäst. Var ödmjuk och sann mot folkbildningens ideal om att det bästa sättet att lära sig på är att lära sig av varandra. Alla erfarenheter är lika mycket värda.

4. Lek och lär! 
Först tänkte jag att mina nätkurser minsann ska vara überseriösa, vad som nu menas med det? Ett par av nätkurserna blev också det – men inte till någons glädje. Lämna utrymme för lek och engagera dina medstuderande med hjälp av gamification. Kanske kan en quiz liva upp ett samtal som är på väg att dö ut eller bryta isen när alla känner sig nya och nervösa inför varandra…?

5. Möt dina medstuderande. 
Det här tycker jag är det viktigaste inom allt lärande: möt människorna som väljer att engagera sig i just dina kurser. Det är först då som de verkligen blir dina medstuderande. Om de vill göra utflykter till Facebook (platsen miljontals människor helst vill vara på), var flexibel och gör utflykter dit. Om de vill dela med sig av ett YouTube-klipp som är speciellt för dem, ta dig tid att titta på det, och gör det gärna till en aktiv del av undervisningen. Var lyhörd och flexibel, mötena som detta ger upphov till kommer att bli något av det mest lärorika du varit med om. Det är mycket mer givande att lära sig tillsammans än att lära sig något på egen hand.