Livskunskap och lärdomar från Edinburgh och Skottland

Förra veckan var det dags att ta ledigt och resa bort för första gången på ett och ett halvt år (jag är själv förvånad över varför det har dröjt så länge). Skottlands förtjusande Edinburgh och Högländerna utforskades under fyra intensiva dagar. Jag ska sammanfatta det jag och min finaste medsyster och medresenär T. lärde oss från vår resa till våra våta drömmars Skottland och Edinburgh.

• Nessie, Loch Ness eget monstrum, finns (se filmklippet i ett tidigare inlägg).
• Skottländsk dialekt som vi har föreställt oss den, hörde vi bara i Högländerna, nåja ett par gånger.
• J. R. R. Tolkien måste ha haft ett slags inspirerande andlig upplevelse i Högländerna.
• Att påstå att J. K. Rowling bodde i fattigmanskvarter i Edinburgh(?) är att ljuga. Men vi behöver alla en askungesaga att tro på.
• Lord of the Rings och The Hobbit hade lika gärna kunnat spelas in i Högländerna som på Nya Zeeland.
• Guider som kör buss samtidigt som de pratar är inte så mycket att hurra för.
• Män i kilt – glöm det. Ja, just den saken går inte ens att undersöka eftersom få män bär kilt. De som faktiskt bär kilt (även kvinnor), arbetar (såg vi två stycken totalt?) i turistiga affärer.
• Om man ställer sig ganska nära ingången till Starbucks, kan man snålroama på deras wifi. Wifi erbjuds inte på alla restauranger eller caféer. Starbucks är det enda säkra kortet.
• Huruvida ”The Vaults is the most haunted place in UK”, är en fråga som lämnades obesvarad.
• Percy Pig finns som veggiegodis. Mums. Ja, faktum är att det finns många valmöjligheter vad gäller mat för vegetarianer och veganer i Edinburgh.
• Få behärskar french-kissing-konsten i det offentliga så lysande som fransmän. Överraskning.
• T. ska inte vara uppe i över trettio timmar. Det får henne att pendla mellan total skratthysteri och den mörkaste bitterhet.
• Jag och T. har blivit the grumpiest grympy.
• Man ska nog helst inte strosa i en stad med kullerstensgator, gå underjord eller klättra bland ruiner, om man har en ”bruten” svanskota. Men satan i gatan vad kul det är medan man gör det. Inte efteråt. Aj, aj, aj.

Kära, gamla Nessie

Filmbevis och allt. Nessie, Loch Ness alldeles eget sjöodjur, finns visst! I och med detta fullbordades de senaste dagarnas Skottlandsresa. Om ni inte litar på era ögon, fråga T., hennes ögon är det inget fel på och även hon har filmbevis. Så det så.

Under regnbågen: Spindeldrottningens juvelträdgård och tragiska dvärgar

Hon lovar mycket den där Sandra. Så tidigt som den 12:e juli 2012, lovade hon till exempel att hon skulle berätta om vad som finns under regnbågen. Mer än en vecka har gått och har det dykt upp något om under regnbågen? Icke! Jag vet nog vad hon har haft för sig: pysslat om äckel-päckel-ungar, sin mage och alla andra onödiga bestyr. Idag fick hon för sig att städa. STÄDA! Ja, ni hörde rätt städa. Så gick det med min fantastiska skapelse av dammråttor, döda flugor, vissna blommor, gammal disk och omkringkastade sängkläder och soffkuddar. Jag känner hur jag förbittras.

Eftersom Sandra i sin otillräcklighet inte har berättat om vad som finns under regnbågen (och hur skulle hon kunna veta, hon som aldrig har varit där!?), ska jag berätta om detta vedervärdiga rike, men bara kortfattat, då jag inte vill förstöra min kväll med tarvliga minnen.

Det bor dvärgar under regnbågen. Dvärgar är visserligen inte lika monstruösa som alver, men de är ändå inte särskilt trevliga att ha att göra med. Deras enda försonande drag är att de räcker er människor upp till midjan. Jag tycker innerst inne synd om dvärgarna. De är nämligen för evigt dömda till att arbeta i spindeldrottningens juvelträdgård – alltså under regnbågen finns det en enda stor juvelträdgård – där varendaste grässtrå, stjälk och kronblad består av de mest utsökta juveler, formade av dvärgarnas händer. Om samma händer skulle försöka plocka någon av växterna, fängslas den klåfingrade inuti spindeldrottningens mage. Hennes mage är klotrund. Det sägs – men ingen vet säkert – att de fängslade dvärgarna föds om till spindelungar. Jag förstår inte varför dvärgarna räds detta öde, jag menar hur kan det vara värre att vara en spindel än att vara en dvärg? Säg den som vet.

Jag hade oturen att passera detta rike en gång. Spindeldrottningen fick jag bara en skymt av. Men alla dessa dvärgar, det fanns inget slut på eländet! Oturligt nog fick jag en dvärg på halsen. Antagligen den enda dvärg som någonsin har lyckats lämna juvelträdgården som just dvärg och vid liv. Han hade hela magen full av juveler. Vilka smugglarfasoner! Jag fick en juvel, den rödaste av rubiner, för att inte avslöja honom. Behöver jag säga att det tog mer än två veckor att putsa den ren efter färden genom dvärgens mage? Jorig, heter han för övrigt. Men det är väl en obetydlig detalj?