Allt det jag trodde var

När det inre flödet är inställt på prosadiktning (och ja, jag använder ordet jag och för många adjektiv i denna text. Tag lärdom och gör inte om mina misstag.):

det fanns något i de där stunderna utan tvekan när vi kastade oss utför det inbillade stupet bara för att få landa i ett bollhav när vi intalade varandra att vi alltid skulle vara mättande rusiga av berusande fantasi att vi alltid skulle åka karusell i vår egen oförstörda takt men vi åt för mycket sockervadd och klev på fel karusell drabbades av det där i ilande fart som gav oss växtvärk och längtan efter det omöjliga som bara kan möjliggöras i tanken om den återigen vågas tänkas i en annan takt STANNA jag vill gå av här för att rida på en rosa häst med silverne krumelurer någon annanstans och äta osynlig konfektyr gjord på luft medan jag väntar på att få höra ljudet av de drivande bollarna bortom stupet som aldrig riktigt funnits och allt det jag trodde var